Osu!

Nu är det dags för ett helt gäng sommaraktiviteret!

Men först något annat. När vi är i dojon så vill jag inte bli kallad Niklas, utan sempai! Visst låter jag rätt självgod när jag begär att bli titulerad? Men det är inte därför jag önskar detta.

Vi har turen att ha en shihan som i slutet av 80-talet valde att flytta till Söråker för att börja som idrottslärare på Alaskola. Vi var många som började träna under shihan (som var sensei på den tiden) och visst var han en bra instruktör men det kändes lite konstigt att kalla sin ”gympalärare” för sensei istället för Håkan. Det var inte förrän jag började åka på läger och teknikseminarium som ljuset gick upp för mig vad detta egentligen handlade om. Dels hur stort det var med en sensei/shihan i den egna föreningen, dels vad titel faktiskt innebar. Att se alla dessa, för mig okända människor, med glädje i blicken komma fram och säga ”Osu sensei (sedermera shihan)! Vad kul att de dig!”. Att de dessa människor, ofta själv med höga grader, med glädje ”titulera” vår Håkan. Då började jag förstå att titeln inte är ett tvång eller en regel, utan något som har kommit till genom uppskattning för det denna person har gjort. En sempai, sensei och shihan är någon som gått den här vägen innan oss och ”trampat upp stigen” och utvecklat och lär ut det vi alla kallar kyokushin karate. För att inte tala om den första gången jag såg ett ”brunbälte” kämpa för att ta shodan, svart bälte. Som vanligt fick vi bara se matcherna, inte grundteknik och kata-delen. Att se den personen kämpa sig igenom alla 30 matcher med ett underbart stöd från alla lägerdeltagare var också en ögonöppnare.

Tyvärr har detta till viss del fallit bort i vår förening då det blev ett glapp i graderna då många högre graderade slutade träna på diverse orsaker. Det naturliga att högre graderade automatiskt lär lägre graderade försvann. Men nu tycker jag vi hugger tag i detta och lyfter oss igen!

Det jag försöker säga är att ”titulerandet” inte är ett ”tvång” (fast det står i etikett reglerna) utan en sorts ”privilegium” och vill ni förstå mer av vad jag menar så häng med på träningsläger runt om i landet!

 

Nu hoppas jag att ni alla har haft möjlighet att njuta av sommaren och inte har allt för mycket träningsabstinens! Här kommer i alla fall några chanser att råda bot på en sådan:

Bästa sommarlägret!
Vi kommer att hålla vårt sommarläger den 13-14 augusti (flyttat från föreslagna 20-21 aug då det krockade med annat). Lägret kommer att vara i en vacker vik Åvike utanför Söråker där vi tränar på stranden, klipporna och i skogen, med andra ord den finast Dojo man kan tänka sig. Lägret är öppet för barn och vuxna som har tränat minst en termin.

Träningen kommer anpassas så alla kan vara med och lägret handlar lika mycket om att umgås med sina träningskamrater. Vissa pass ska så klart vara utmanande men det hör ju kyokushin karaten till!

Den som vill har möjlighet att övernatta i vårt tält, alternativ eget tält och givetvis kan man även sova hemma sin egen säng och komma tillbaka dagen efter. Lägret kostar 200kr och då ingår lunch lördag och söndag (pastasallad) , mellanmål, grillning på lördagkvällen (hamburgare) och frukost på söndagen.

Sommarträning
Vuxna har möjlighet att träna på torsdagkvällarna kl 19:00. Klubben i Sundsvall har även bjudit in oss att träna på måndagar kl 18:30 och den träningen är öppen för alla.

Sommaraktivitet för barn
Den 15-18 augusti kommer vi att ha träning för barn i åldrarna 8-14 år. Detta är i samarbete med Timrå kommun som fått bidrag från regeringen för att hålla aktiviteter för barn. Aktiviteterna ska främja integration m.m. och vi vill så klart bidra så gott vi kan. Givetvis får våra medlemmar deltaga och förhoppningsvis kommer en massa andra barn också att ”hitta karatens väg”. Under dessa fyra dagar kommer vi att hålla träning under följande tider:

Pass 1: Kl 10-11, ca 30 min paus, Pass 2: 11:30 – 12:30

Vi efterlyser också hjälpinstruktörer till detta! Det vi önskar att ni hjälper till med är att bland annat att handleda en mindre grupp med 4-8 barn (beroende på deltagare antal och antal instruktörer) i övningar som huvudinstruktören planerat. Vi se gärna att ni som tränar i vuxengruppen (så väl mon som kyu) tar chansen och hjälper till. Vi önskar också få hjälp med lite fika m.m., förslagsvis av några förälder vars barn är med och tränar på passen. 🙂

Osu, vi ses!

Sempai Niklas Öhberg
IF Söråkers Kyokushin Karate

Ps. Träffas vi på stan så är jag bara helt vanliga ”Niklas”. ;D