20 år – En historiks krönika!

(Denna krönika skrevs inför vårt 20-års jubileum 2011-04-04)
Även om tiden ibland tycks rusa iväg så är 20 år en lång tid där mycket hinner hända. Ala skola hade just fått en ny idrottslärare, någon kille från Stockholm som tydligen höll på med kampsport. Coolt. Få var vi dock som visste vilken klass det var på ”killen”.

Det är nu faktiskt över tjugo år sedan vår shihan, Håkan Nygren, lockade ett gäng ungdomar från Söråker in i karatens värld. Eller kanske mer korrekt uttryckt, in på kyokushin karatens väg! Detta gäng kom sedermera att, tillsammans med Håkan, grunda If Söråkers Karate Kai.

Efter att en vän sett klubbens nybörjarstats affisch, bestämde vi oss för att prova. var vi tre stycken som med diverse härliga gamla karate-filmer i tankarna, gick mot Ala skolas gymnastiksal. Den första terminen var lärorik och spännande. Jag minns vi alla kämpade med armhävningar, jodan uke och allt annat.

På den tiden hade klubben två instruktörer, shihan Nygren (som var sensei just då) och Janne Källberg. Jag minns hur jobbiga Jannes träningar var med en massa fys övningar, löpning och annat medans Håkans träningar inte kändes lika tunga. Men ack så den bilden ändrades när man väl lärt sig kämpa. Det var med en viss skräck man tog emot upplysningar så som ”idag ska vi köra fot arbete” och jag minns också hur glad jag blev när en liten Henrik Nygren sprang in och satt sig på pappas rygg när vi gjorde armhävningar i slutet på passet, då blev det nämligen bara ett 30-tal av dessa.

Sedan tio år tillbaka håller föreningen till i en egen Dojo, träningslokal, i Timrå Sporthall. Att ha en egen lokal var länge ett av våra mål och jag minns hur roligt det var att få göra den i ordning. Till en början tränade vi direkt på golvet som det såg ut, dvs betonggolv med en tunn plastmatta på. Det var med andra ord både halt och hårt. Jag tror aldrig jag sett så försiktiga sparkar som under denna tid! Men efter ett tag fanns sprillans nya träningsmattor på plats, en fin träpanel på väggarna och ”pricken över i” kom levererat ända från Japan; vårt tempel.

År 2005 fick klubben sitt första svartbälte (förutom vår shihan) då Eva Jagerbo efter sammanlagt ca 3.5 timmes slit under Sommarlägret i Stockholm, fick sin gradering godkänd. Året därpå lyckades även jag med min shodan (1:a svartbältesgraden) gradering, fast på Påsklägret i Östersund. År 2009 blev Håkan Nygren tilldelad 6:e dan vilket är en stor ära och även ett tecken på vilken fantastisk instruktör vi har i föreningen. Dessa höga grader utdelas av World Karate Organisation Shihkyokushin Teknik- och Graderingskommitté och är mycket ovanliga.

Under de 20 år som gått har klubben även lyckats val när det gäller tävlingar. Våra medlemmar har bland annat vunnit junior SM (Mattias Hallgren), tagit silver i damernas lag SM (bl.a. Thereses Svensson och Eva Jagerbo) samt silver i Swedish Kyokushin Karates eget Riksmästerskap (Kristoffer Jendrén). Eva Jagerbo har även tagit hem ett härligt brons i Polis- och Brandmanna VM och under de senaste åren har Jonas Åhlund tagit guld i bland annat Boden Open (poäng karate) och silver i Shokai Cup (kyokushin karate). Sen var det ju den där8 nya ”gympa” läraren på Ala som klev in med sina drygt 10 SM guld och minst lika många medaljer från internationella tävlingar, inklusive EM. Klar skillnad från den träsko kastande företrädaren som jag minns mycket väl.

När jag sitter här och drömmer mig tillbaka kan jag inte låta bli att le. Jag minns blicken på oss alla då shihan, efter att ha bett oss samla ihop ett antal stenar, tar en av dessa och med handen slår den itu, nästan som om han skivade en limpa, och där efter säger ”nu är det er tur!” (läger i Tynderö, runt -05). Jag minns hur jag från början tyckte Janne Källbergs uppvärmningar tog minst 30 min, stretchingen 30 min och resten minst 1 timme, trots att passet bara var 1,5 timme. Skumt, men roligt. Jag minns hur den där sparken i magen kändes efter 20 matcher under min shodan gradering. Den tog, men jag kom upp igen.

Kyoksuhin är att kämpa och aldrig ge upp!

Osu No Seishin!
Niklas Öhrberg